Kapitel 3
I början av 90-talet åkte min son och jag till Davos för att springa Swiss Alpine Marathon. Man kunde springa 78 km eller 32 km och vi valde den kortare sträckan. Båda sträckorna gick över ett snötäckt bergspass på nästan 3000 m. Strax innan toppen fick man om man ville en säck med hål för armarna mot kylan. Vi var uppe på passet och tränade några dagar innan och kom på att i stället för att springa en smal krokig stig efter passet kunde vi hoppa 5 metershopp rakt ner. Det var så mycket snö så man landade mjukt efter varje hopp. Min son gjorde ett fenomenalt lopp och sprang bland eliten. Han slog mig med 20 minuter och då var jag inte dåligt tränad.
En dråplig incident som kunde fått besvärliga följder hände på tåget som skulle ta oss till starten. Det stannade ibland för att vi skulle få kolla på löparna som sprang den långa sträckan. Jag blev kissnödig och hittade ingen toalett på tåget som stod still så jag tänkte att jag nog skulle hinna hoppa av och kissa. Strax efter jag hoppat av såg jag till min förskräckelse att dörren stängdes. Jag fick panik kastade mig upp på fotsteget ryckte upp dörren och hade sådan kraft framåt att jag kanade på magen inne i tåget. Gissa om de som såg mig fick roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar