Söderköpings Brunn

Söderköpings Brunn var en kuranstalt då pappa anställdes som vaktmästare. Vi bodde där mellan år 1954 och 1957 och jag börjar nog vara en bland få som har mycket minnesbilder av Brunnen från ett barns ögon. Till kuranstalten kom mestadels äldre människor med gott om pengar men med mer eller mindre allvarliga krämpor. Vaktmästarbostaden var ett halvruttet hus som saknade trossbotten och vi bodde förstås på nedervåningen. Jag led av svår astma hela tiden vi bodde där och astman försvann direkt när vi flyttade. Jag bodde där tillsammans med mamma, pappa och min yngre bror. Min bror hade långt självlockigt hår och såg ut som en liten flicka. Brunnen bestod av många olika hotellbyggnader då. Det fanns Lagbergska villan för de rikaste, Slottet som ligger ovanför källsalen där man idag kan dricka läkande vatten och villa 1 2 och 3 som låg i Brunnsparken runt Brunnskyrkan. Det fanns också 2 badhus. Det nya brann upp och det gamla är en del av nuvarande hotellet. Det fanns två doktorer. En i Lagbergska villan och en i Brunnslasarettet som låg på andra sidan Storån. På Brunnslasarettet bodde de som hade lite mer krämpor. I ett litet hus på vägen upp till kanalen fanns det en fotogaf och vid bron över storån fanns det en kiosk. Det här är ett inlägg om vad jag kommer ihåg som 10 åring. Jag kommer att skriva ett par inlägg till om små händelser.