Vårvurpa

Årets första riktiga vurpa gjorde jag i dag.
Jag ramlade när jag sprang bland stenarna i Ågelsjöbergen och slog upp ett jack i ena armen.
Jag skall kolla om det slutar blöda. Slutar det inte får jag gå och sy ett par stygn i morgon.

Det är rätt kul att analysera sina tankar under och meddetsamma efter man har ramlat och ligger där.
Så här tänker jag.

1.Landa mjukt och håll upp huvudet.

2.Var det nån som såg mig. I så fall upp fort som fan och se oberörd ut hur ont jag än har.

3.Hur och var har jag ont.

4.Måste jag sluta träna ett tag. Om ja vad kan jag träna i stället

I det här fallet är det bara ett köttsår som inte kommer att påverka träningen.

Träningsnarkomanen Leif