Söderköpings Brunn 3

Med på bilden är växeltelefonisten Märta Thor. Vaktmästaren Sven Malmberg och en kille som jag tror jobbade på kontoret. Två händelser under min tid på Brunnen kommer jag särskilt ihåg. Det första var torsdagsträffarna med Inge I Franzen. Både lokala och världsartister deltog. Och så fick några som inte alls var några artister delta. Jag och Jan Hultgren hade lärt oss spela blockflöjt och Tomas Andersson som jag tror blev sångare i band sjöng. Det kändes lite kymigt att uppträda för innan oss spelade en liten kille i vår ålder trumpet på ett underbart sätt och efter oss uppträdde Sarah Leander. Torsdagsträffarna lockade jättemycket folk hela parken framför scenen var precis full. Den andra händelsen var flyktingar från Ungern som kom till Brunnen. Revolten var ju 1956 och då var jag 11 år. Jag blev bekant med flera av dem både äldre och yngre och jag träffar ett par stycken då och då fortfarande. De lärde mig lite glosor och jag kan fortfarande räkna till 10 på Ungerska.

Söderköpings Brunn 2

Som vaktmästare hade pappa många olika uppdrag. Dagen började med att hissa flaggor på flera ställen. Sedan bar det iväg till saltboden där salt i s 3 o 5 kilospåsar skulle fyllas upp och transporteras till de olika badhusen. I badhusen fanns det fullt med olika burar med lampor att sitta i. Det fanns också massor av olika medel som skulle vara bra för gamla utslitna kroppar. Salt Enris och olika syror som saltsyra, svavelsyra och salpetersyra stod i stora glasbehållare där vi sprang och lekte. Lerinpackning fanns också och jag åkte ofta med en gammal farbror och hämtade lera i en lämpig lerhög strax utanför Söderköping. Pappa åkte på sin elmoped som gjorde kanske 10 km i tim till stationen och hämtade och lämnade väskor. Mitt i brunnsområdet stod det en gammal skorsten på 30 meter som jag ju förstås testade om jag vågade klättra upp i. Jag hittade också tunnlar under Brunnen. En tunnel började vid Storån och slutade i ett av badhusen. En annan tunnel började vid Storån och slutade en bra bit på andra sidan Skönbergagatan. Gångarna finns dock inte kvar i dag. Jag var bekant med den säkerhetsansvariga på Brunnen och vi kollade men allt var borta. Det var spännande för en liten 10 åring och jag var precis överallt på brunnen och kollade i alla skrymslen.