Jag saknar Bergslöpningen

Min axel blir långsamt bättre men det tar nog minst en månad till. Ibland känns det som jag aldrig blir bra. Jag har googlat lite om axelproblem och det skall man aldrig göra. Man får sig till livs de mest hemska historier.

Här är några bilder från ett av sommarens bergslöpningspass.

Pulsen

För 25 år sedan var min maxpuls 180 slag och min puls när jag sprang lugna pass 130 slag.

I dag är min maxpuls 153 slag och då borde min puls när jag springer lugna pass ligga på 103 slag.

Om 20 år är min beräknade maxpuls 134 slag och pulsen när jag springer lugna pass bör ligga på 84 slag.

Det betyder att när jag blir tillräckligt gammal blir pulsen när jag springer lugna pass samma som vilopulsen.

Någon som har åsikt om det stämmer?

Det är kvinnan bakom allt

Jag har kommit till den åldern när jag börjar titta lite i backspegeln.
Jag tänker då tillbaka på hur mycket roliga och spännande saker av skiftande slag jag upplevt de senaste 30 åren.
Den som gjort det möjligt är min fru Ulla.
Hon tycker att varje människa skall få chansen att utvecklas.
Jag tycker jag hade sådan tur när jag en gång för drygt 40 år sedan träffade henne.
Vi har inte riktigt lika intressen men hon har alltid stöttat mig i min önskan att uppleva nya äventyr.
Ibland kommer jag hem lite blåslagen men jag får aldrig någon kommentar i stil med ”skyll dig själv”och det uppskattar jag.
Under mina marathonår var min son under många år med på mina träningspass och det underlättade den tunga marathonträningen mycket.